Jag känner mig inte riktigt redo för att starta vardagen igen. Det känns tungt att semestern är slut och att sommaren snart är slut. Det betyder att vardagen ska börja igen och allt allvar som kommer med den. 

 

Det är så min verkliga känslor är. Det finns otroligt mycket som vi måste ta tag i och jag vill bara sitta kvar här i sängen och låta det vara söndag hela hösten. Men jag är inte den som ger upp. Jag är positiv ändå och kommer alltid vara. Jag tänker bortom mina tunga känslor och strävar mot att se det positiva. 

Jag känner och medger min känslor och sen går jag vidare.

 

Så om jag ser denna start på vardagen på ett positivt sätt så kommer hösten bli en givande höst. 

En nystart. Jag ska idag lägga upp en strategi för mig själv som ska gälla i tre veckor. Mitt mål är Tjejmilen! Som jag ska klara galant.

 

Det är skönt att sträva mot någonting i livet. Jag och min livskamrat har en strävan som ligger oss varmt om hjärtat. Det är med både tunga och lätta steg vi går mot målet men i slutändan så hoppas vi att vi får vår medalj. 

 

Det är svårt att dela med sig av vår resa, för att verkligen förstå så måste man nog ha varit med om det själv. Det sliter mina känslor hit och dit och jag får aldrig ett lugn i min själ. Det är därför jag just nu inte skriver i klartext. 

 

Att "fly" bort från denna värld ett tag var välbehövligt och det är med nya friska tag jag kommer ta mig an hösten.